I konsten att välja en lång titel på sitt arbete ligger tre forskare från Berns universitet bra till.
Det är Nadine Helmbold, Stefan Troche och Thomas Rammsayer som valt den om än tydliga så något tungforcerade rubriken ”Processing of temporal and nontemporal information as predictors of psychometric intelligence: A structural-equation-modeling approach” till sitt prisbelönta och spännande arbete.
Artikeln finns med i Mensa Research Journals första nummer för i år och handlar om ett försök att hitta alternativa indikatorer på intelligens.
Att undersöka
Arbetet bygger på tesen att man utifrån uppmätta värden av de mest grundläggande funktionerna i hjärnan ska kunna spåra en persons intelligensnivå.
Helmbold, Troche och Rammsayer har använt sig av tre olika typer av tester och försökt klargöra om det går att finna några tydliga korrelationer.
Klassiskt intelligenstest
Klassiskt intelligenstest mäter kognitiva färdigheter och har utgjort referensvärdet gentemot de andra försöken.
Proven som användes vid denna studie mätte deltagarnas förmågor inom tio olika områden med nume-riska, verbala och spatiala (rumsliga) inslag.
Resultaten av dessa refereras i artikeln till som psykometrisk intelligens.
Hicks paradigm
Hicks paradigm berör reaktionstider och härstammar från upptäckter från femtiotalet. Det är ett påvisat linjärt samband mellan komplexiteten i uppgiften och tiden det tar att utföra den.
Det vill säga att ju fler moment hjärnan behöver arbeta med desto längre tid tar det för den att slutföra uppdraget och man kan se ett tydligt mönster i tiderna i förhåll-ande till antalet moment.
Ju snabbare en individs hjärna
arbetar desto fler uppgifter klarar den av att hinna med att bearbeta och detta bör enligt Hicks teori avspegla en persons intelligens-nivå.
Momentanfokus
Momentanfokus, från det engelska uttrycket Temporal Acuity, behandlas i forskarnas egenkomponerade försök. Denna teori har sina rötter bara några få år tillbaka i tiden och har utvecklats bland annat av Rammsayer som också är en av personerna bakom det här presenterade arbetet.
Enligt den tesen är det inte hastigheten som är avgörande när hjärnan behandlar information, utan hur väl den kan koncentrera sig på uppgiften och tima in sin insats. Man skulle kunna kalla det verkningsgrad.
Att kunna koppla bort all irrele-vant kringdata ger fullt fokus på det som ska utföras och den effektivi-teten bör enligt denna teori kunna mappas mot personens intelligens.
Testerna
Mätningarna för momentanfokus och Hick har gjorts med mycket
enkla test. Man vill försöka reducera omständigheter som kan påverka repeterbarheten, så som inlärning, och få en tydlig förmedling av hur neuronerna arbetar.
Testerna har till exempel gått ut på att trycka på en knapp när en bild visas, känna igen en rytm eller att kunna avgöra om ljus eller ljud kommer först i en sekvens.
Till den klassiska intelligens-testen har man kombinerat tre källor, Leistungsprüfsystem, Culture Fair Intelligence Test Scale 3 och Berliner Intelligenzstruktur-Test. Detta för att få en bred bas av mätningar som underlättar härrörandet av eventuella kopplingar.
Försöken är mycket utförligt beskrivna i artikeln.
Helmbold, Troche och Rammsayer har noggrant dokumenterat sina experiment och återger var detalj ner till motivering av de använda dB-talen i de audiotiva testerna.
Mycket av den här typen av information brukar man oftast hitta i appendix för hugade att fördjupa sig i, men här har författarna valt att väva in det i texten.
Kanske inte helt bra i läsbarhetssyfte men å andra sidan så blir publiken väl insatt i allt som kan ha haft påverkan för utkomsterna av försöken vilket kan bidra till ökad förståelse för presenterade slutsatser.
Resultaten
För att få ett jämförbart värde mellan testerna har man sedan arbetat efter den i artikeln härledda modellen att psykometrisk intelligens kan beskrivas som ett högnivåresultat av ett flertal lågnivåfaktorer. Forskarteamet har koncentrerat sig på tre av dessa, snabbhet, minne och kapacitet.
Efter viss bearbetning av rådatan har man så börjat undersöka de upp-
satta sambandsteorierna.
Forskarna konstaterar i studien att enbart reaktionstiderna från Hick inte korrelerar särskilt väl
mot den uppmätta psykometriska intelligensen, som bäst ett värde på -0,25. Att det ändå blir så pass
högt beror på att snabbheten kan mappas väl mot Hick medan sambandet mot minnesdelen endast upp-
gick till -0,07 och gentemot kapaci-teten 0,02.
Dock reserverar författarna sig med att försöken mot Hicks teori genererat minst mängd rådata vilket kan vara av betydelse.
Andra faktorer
Resultaten från momentanfokus gick lättare att mappa mot den klassiska intelligenstesten.
Här höll sig värdena väl inom vad som anses härledningsbart med en korrelationsfaktor på ,59 som exempel från en av sambandsmodellerna.
Det framkom också att reaktions-tider och momentanfokus snarare ska ses som samverkande än oberoende faktorer.
Om man kombinerade resultaten från de två lågnivåförsöken kunde man notera ett starkare samband mot referensförsöket med en nivå på -0,65 i ett av de undersökta momenten, det högsta presenterade utslaget i artikeln.
Helmbold, Troche och Rammsayer har vänt och vridit på sammanlagt
sex olika korrelationsteorier men säger sig fortfarande inte helt nöjda.
De delger läsaren funderingar kring vilka andra faktorer som kan ha påverkat resultaten.
Försökspersonerna befinner sig till exempel i ett rätt snävt ålders-
intervall samt att det uttrycks tankar kring mäns och kvinnors eventuellt olika förutsättningar i de respektive testerna.
Viss framgång har ändå mötts för den uppsatta teorin att momentanfokus har större betydelse för mappning mot en persons intelligensnivå än vad ren reaktionstid har, men fler och grundligare studier måste enligt författarna till innan man kan säkerställa några resultat.
I artikeln uppmanas till fortsatt arbete och pekas även på breddningsmöjligheter då påstådda samband finns mellan momentanfokus och dyslexi och även gentemot schizofrena symptom.
Till sist
Det kommer nog att finnas anledning till att återkomma till fler stu-dier i ämnet och det är ju onekligen spännande att försöka hitta orsakerna till att vi fungerar så olika.
Visst hade det varit trevligt med en enkel härledningsbar fysiologisk förklaring som kunde hjälpa till att avdramatisera diskussionerna kring intelligensnivåer?
Men kanske inte ändå för hur skulle Mensas intagningsprov kunnat se ut då; ett gäng elektroder på hjässan eller kanske ett litet snabbt stick i
fingret?
Nej, den mänskliga hjärnan får nog fortsätta att gäcka ett tag till och vi kan fortsätta roa oss med utmanande hjärngympa för att försöka ringa in våra givna förmågor.
Artikeln ”Processing of temporal and nontemporal information as predictors of psychometric intelligence: A structural-equation-modeling approach” finns tyvärr inte tillgänglig på MRJs hemsida men papperstidningen ska finnas på välsorterade bibliotek för er som ännu inte prenumererar.
Och låt er inte avskräckas för även om artikeln kräver lite tid innan man lyckas hänga med riktigt så lär den kunna ge stor behåll-ning för läsaren med insikt om hur tongångarna inom intelligensforsk-ningen går idag.