En allt större procentuell del av befolkningen räknas idag till gruppen äldre vuxna, 65+, och enligt prognoserna väntas de bli allt fler.
Detta har lett till ökat intresse för forskningen kring vad som händer med den åldrande kroppen och hjärnan.
Vetenskapsmagasinet Scientific American Mind (SciAM) har hakat på trenden och i de två senaste numren diskuteras ämnet utifrån olika pers-
pektiv. Den gemensamma hållpunkten är ”Use it or lose it” men sedan går åsikterna rätt brett isär om hur man bäst bevarar kapaciteten i de små grå upp i åldrarna.
Dataspel
I aprilnumret har Kaspar Mossman provat och recenserat åtta dataspel som marknadsförs som vetenskapligt framtagen hjärngympa för äldre vuxna.
Argumentationen i företagens annonsering är att det ökade bruset i den informationsspäckade mogna hjärnan gör det svårare att kunna koncentrera sinnet på en uppgift i taget och därmed sänks verkningsgraden på tankearbetet.
Spelen avser att trigga igång förmågan att sortera och fokusera, och sägs då ge ett allmängiltigt lyft för hjärn-kapaciteten.
Artikelförfattaren ställer sig en smula skeptisk till reklamens bild av effekterna men anmärker att det är svårt för en förhållandevis ung person utan minnes-svårigheter att avgöra hur god verkan man kan få av spelen. Det varnas för papegojeffekten – att utövaren blir duktig på att repetera de givna uppgifterna men inte så mycket mer.
Verkningarna av sådana här spel har även undersökts mer ingående vid en studie på Karolinska institutet som finns omnämnd i ”Brain Training´s Unproven Hype” författad av Robert Goodier (julinumret av SciAM).
En grupp forskare har mätt mängderna av kemiska signalsubstanser i hjärnan på försökspersonerna med hjälp av scanning.
Undersökningen gällde främst de substanser som medverkar vid inlärning, ett område som enligt upphovspersonerna till dataspelen förväntas förbättras vid bruk av deras produkter.
Resultaten gav viss liten skillnad gent-
emot kontrollgruppen, som tittat på utbildande dokumentärer istället, men ansvarige för studien, Torkel Klingberg, anser det inte vara nog för någon säkerställd effekt. En bra början, men inget bevis.
Intellektuell stimulans
Huvudartikeln i SciAMs julinummer ”Fit Body, Fit Mind” anfaller frågan om åldrandet från ett annat håll. Det är de fyra psykologiprofessorerna Christopher Hertzog, Arthur F. Kramer, Robert S. Wilson och Ulman Lindenberger som grävt djupare i hur intellektuell stimulans och fysisk träning kan bromsa nedbrytningen av hjärnan.
Ett rikt socialt umgänge med gemensamma aktiviteter har inte helt oväntat positiva effekter när det gäller att skjuta upp åldrandet även för de kognitiva färdigheterna.
Diskussioner och verbala utbyten håller de små grå cellerna i trim men det finns gott hopp även för dem som föredrar, eller får förlita sig på, sitt eget sällskap.
De positiva effekterna är nämligen mätbara även vid fortsatt vardaglig stimulans såsom att läsa tidningar och böcker eller lösa korsord.
Enligt de presenterade resultaten verkar det som om regelbundenheten är avgörande framför vilken genre man föredrar, inga krav på tung facklitteratur i pensionärsbostaden.
Det slås i artikeln också fast att det inte finns några hinder för att lära sig nya saker i rejält mogen ålder, dock ser inlärningsprocessen och tiden den nya kunskapen lagras lite annorlunda ut om man jämför med yngre personer.
De nyvunna färdigheterna behöver underhållas och repeteras tätare men gör man det har man en unik och
efterfrågad kombination av kunskap och erfarenhet. Inte konstigt att pensionsåldern kryper uppåt, vilket företag vill släppa taget om en sådan helgjuten resurs?
Fysisk träning
Som titeln ”Fit Body, Fit Mind” antyder så har författarna Hertzog, Kramer, Wilson och Lindenberger ägnat stor del av artikeln åt kopplingen kropp och sinne.
De presenterar ett antal studier som visar på ett starkt argumenterat samband mellan fysisk aktivitet och en varsammare tillbakagång av mentala förmågor.
Det forskarna tror sig kommit fram till är att den ökande blodgenomström-ningen förhindrar de volymförluster i hjärnan som associeras med det normala åldrandet.
De positiva effekterna av fysisk träning har kunnat visas inom flera kognitiva områden, minnesfunktioner, inlärning och resoneringsförmåga för att nämna några. Här handlar det
inte om några papegojeffekter som varnats för tidigare utan en bred bekräftad fördel gentemot de försökspersoner som avstod från att röra på sig.
Vad för typ av träning ska man då välja?
Viktigast är enligt författarna att det blir kontinuitet i det, de positiva effekterna är färsk-vara och det går inte att leva på gamla meriter.
De undersökta personerna som slutade med fysisk aktivitet tappade snabbt försprånget till sina konstant inaktiva jämnåringar. Men som motvikt kan nämnas att även sen debut av trä-ning har påvisat goda effekter, något som dock inte bör tas som en ursäkt för att skjuta upp det.
Väljer man att hålla sig till vardagsrelaterade motionsformer som promenader och gå i trappor så har inte hastighet eller intensitet så stor betydelse, där-emot distansen. Längre turer ger bättre resultat.
Går man istället in för de tuffare svettgenererande träningsformerna påstås effekterna av träningen vara så goda att de till och med kan hjälpa upp redan nedsatta områden i hjärnan och få dem att vakna till igen. Det är både imponerande och motiverande siffror som presenteras och rätt tunga argument för att snöra på sig löparskorna eller dra på sig lilla gympingtrikån.
Till sist
Det verkar utifrån de presenterade studierna som att verksamma hjärnceller inte låter sig påverkas så hårt av kalenderns tickande dagar, det är de som lagts i träda som dukar under först.
Så det blir nog att anamma det presenterade konceptet ”Use it or lose it”, med en god bok, trevligt sällskap och en och annan löparrunda.
Låter som en inte alltför besk medicin så det finns nog goda chanser att behålla Mensa-medlemskapet ett par år till i alla fall.
Två av artiklarna som hänvisas till finns på nätet; http://www.scientificamerican.com/article.cfm?id=fit-body-fit-mind respektive http://www.scientificamerican.com/article.cfm?id=brain-trainers .
För den tredje hänvisas till pappersupplagan av aprilnumret 2009.