Intelligens, IQ och Mensa
Det här är en kort sammanfattning av vad som menas med intelligens. Artikeln har också en ambition att förklara varför Mensa baserar sig på ett antagningskriterium så enkelspårigt som en hög IQ, och inget annat.
Eftersom det finns många sätt att vara intelligent på, finns det också många sätt att beskriva begreppet intelligens. Den infallsvinkel som haft störst inflytande och genererat mest systematisk forskning är baserad på psykometrisk testning, t ex IQ-tester. Detta arbete har skapat en ansenlig kunskapsbank, även om många frågor än så länge förblivit obesvarade. Vi vet mycket mindre om de former av intelligens som är mer svårtillgängliga för tester - visdom, kreativitet, praktisk färdighet, social känsla och liknande.
Boken The Bell Curve utgavs 1994 av Hermstein och Murray. Boken är kanske det mest provocerande som skrivits i ämnet. Författarna talar om genetikens betydelse för vår intelligens och intelligensens betydelse för samhällets utveckling. Den har kallats "något av en encyclopedi i IQ-frågan" och "rasistisk". Den satte igång en ny debatt om meningen med intelligenstestresultat och själva intelligensens beskaffenhet. Debatten har präglats av såväl många kategoriska påståenden som många starka känslor, ibland läggs inte så mycket möda på att skilja vetenskapliga och politiska grunder åt. Detta ledde till att The American Psychological Association satte samman en särskild grupp av elva forskare från olika amerikanska universitet som fick till uppgift att ta fram en rapport över dessa frågor för att få en auktoritativ bas för diskussionen. Det är den rapporten, "Intelligence: Knowns and Unknowns", som ligger till grund för denna text. (http://www.michna.com/intelligence.htm)
Intelligens - det svårdefinierade begreppet
Olika individer har olika förmåga att förstå komplexa idéer, att anpassa sig till omgivningen, att lära av erfarenhet, att engagera sig i olika former av resonemang, att ta sig förbi hinder genom eftertanke. Även om dessa individuella skillnader kan vara markanta så är de aldrig helt bestående. En given persons intellektuella förmåga varierar i olika situationer, gällande olika områden och beroende på bedömningskriterier. Beskrivningar av intelligens är försök att klargöra och organisera detta komplexa nät av fenomen. Även om stora framgångar gjorts på vissa områden så har ingen beskrivning ännu svarat på alla viktiga frågor och ingen har lyckats forma en teori som accepteras allmänt.
Alfred Binet, fransk psykolog 1857-1911, blev en föregångare i fråga om intelligenstester genom att uppfinna ett test för att skilja mentalt störda barn från barn som hade beteendeproblem. Termen IQ var från början ett värde på en "Intelligence Quotient" som angav kvoten av en mental ålder dividerad med en kronologisk, men detta IQ-begrepp används inte längre. Det är vedertaget att allmänna intelligenstestresultat konverteras till en skala där medel är 100 och standardavvikelsen är 15. Standardavvikelse är en metod för att skatta spridningen av en kvantitativ variabel som är normalfördelad. I en population har 96 % ett resultat inom två standardavvikelser från medelvärdet, alltså mellan 70 och 130. Inträdeskravet till Mensa på en sådan skala är 131 eller mer, eftersom man ska tillhöra de två procent av befolkningen som har högst IQ
Den vanliga uppfattningen är att IQ-tester visar på en akademisk intelligens. Många nyligen gjorda studier visar dock att den tid olika personer behöver för att utföra enkla iakttagelser eller förstå enkla uppgifter är direkt kopplad till den psykometriska intelligensen. I allmänhet är det så att människor med högt IQ-testresultat uppfattar, granskar, mottar och svarar på information snabbare än de som har lägre resultat. (För undersökningar se Ceci, 1990; Deary, 1995; Vernon, 1987)
Robert Sternbergs teori föreslår tre fundamentala aspekter på intelligens, analytisk, kreativ och praktisk. Av dessa kan enbart den första mätas signifikant med nuvarande tester. Howard Gardner talar om åtta och den svenska forskaren Roland Persson från Jönköpings högskola anser att det kan handla om tio eller fler. J B Carrol presenterade 1993 en undersökning i Cambridge där 70 olika mätbara förmågor identifierades. Ett sätt att visa denna struktur är i termer av en hierarkisk ordning med en generell intelligensfaktor högst upp och varierande mer specialiserade förmågor i ett mönster under. En sådan summering är helt och hållet ett erkännande av att prestationsnivåer på olika test korrelerar. Det är analogt med, men bevisar inte, hypotesen om att en allmän intelligensfaktor ligger till grund för dessa korrelationer
Den brittiska psykologen Charles Spearman visade redan 1927 på en generell intelligensfaktor, g, som representerar det gemensamma i mångfalden av tester. Alla tester har någon relation till varandra i ett komplext mönster, vissa starkare än andra. Sådana korrelationer är oftast positiva och formar något som kallas "positiv mångfald". Spearman fastslår att i varje sådan mångfald kan delar av variationerna i testresultaten matematiskt knytas till en allmän faktor eller g.
Denna g-faktor har sedan dess varit en viktig del i forskningen kring intelligens och många psykologer och experter på intelligens anser idag att g-faktorn är det mest fundamentala måttet på intelligens.
En del teoretiker är kritiska till användandet av psykometriska resultat som g eller IQ (t ex Ceci, Gardner, Gould), medan andra anser det som fast etablerat (t ex Carroll, Eysenck, Hermstein, Murray, Jensen). Kritikerna opponerar sig inte emot resultatens stabilitet, inte heller att de tämligen säkert kan användas för att förutsäga valda former av prestationer, särskilt avseende utbildning. De är däremot negativa till sättet att bedöma intelligens enbart på resultatet av IQ-tester och menar att man då bortser från många viktiga aspekter av mental förmåga.
Arv och miljö påverkar intelligensen
Som alla andra personlighetsdrag är intelligens en sammansatt produkt av genetiska och miljömässiga variabler. Om man tittar på ett personlighetsdrag med individuella variationer, kan man fråga sig vilken del av skillnaden som kan hänföras till olika arvsanlag och vilken som härrör från miljön. Definierat på det sättet, varierar ärftligheten från en population till en annan.
När det gäller IQ är ärftligheten markant lägre för barn än för vuxna. Detta betyder att när vi växer upp, visar skillnader i testresultaten mellan olika personer mer och mer på skillnader i genetiska egenskaper och individuella livserfarenheter snarare än skillnader mellan de familjer vi växte upp i. Ju äldre vi blir desto större möjlighet får vi att välja den för oss mest effektiva omgivningen. Vi skulle alltså med tiden söka upp den miljö som ger just vår genotyp bäst möjlighet att blomma ut. Den spridda åsikten att den genetiska påverkan på utvecklingen av ett personlighetsdrag avstannar vid födseln skulle då vara helt missvisande, i alla fall för den psykometriska intelligensen. Vi vet att både biologiska och sociala aspekter i omgivningen är viktiga för intelligensen men vi är långt ifrån en full förståelse för hur de påverkar den.
En miljövariabel med klar betydelse är inflytandet av formell utbildning. Skolor påverkar intelligens på många sätt, inte bara genom att förmedla specifik information utan också genom att utveckla särskilda intellektuella färdigheter och attityder. Att inte gå i skola eller att bara ha tillgång till dåliga skolor har en klart negativ effekt på testresultat.
Flera faktorer i den biologiska omgivningen får tydligt negativa konsekvenser på den intellektuella utvecklingen. Att utsättas för bly i miljön har väldokumenterat negativa effekter, samma sak med höga promillehalter av alkohol i blodet före födseln. Undernäring i barndomen är en annan negativ faktor för intelligens men nivåerna är inte klart fastställda.
Ett av de mest slående fenomenen i det här området är den stadiga internationella ökningen i testresultat, ofta kallad Flynn-effekten. Medel-IQ har ökat med 15 poäng, en hel standardavvikelse, på de senaste 50 åren och förändringstakten kan vara ökande. Orsaken till effekten är okänd men tre tolkningar är värda att nämnas:
Dagligt liv och yrkesutövande har successivt blivit mycket mer avancerat under de senaste generationerna, ökad komplexitet i livsföringen har medfört motsvarande ökning i förstånd och tänkesätt och därigenom särskilda psykometriska förmågor.
Förbättrat näringsintag, man kan se likheter i ökad medellängd under samma tidsperiod som visar ökad IQ. Kanske har hjärnstorleken också ökat.
Den tredje tolkningen talar om själva definitionen av intelligens. James Flynn är själv skeptisk till att verklig intelligens (vad det nu är) kan ha stigit så mycket som hans data antyder Han menar att en mindre del av abstrakt problemlösningsförmåga har ökat.
Kön och etnicitet
Även om det inte finns några viktiga skillnader mellan könen i generella intelligenstestresultat så finns skillnader mellan olika begåvningar. De feminina styrkorna ligger i resultat av flera olika verbala mätningar. Den typiskt maskulina fördelen är visuellt-spatial, männens prestationsnivåer i rörelserelaterade och visuellt-spatiala tester har relevans i deras generellt bättre utförande av uppgifter som involverar siktande och kastning.
Det finns könsrelaterade skillnader i storleken på vissa delar av hjärnan. Det bör noteras att sådana skillnader i neural struktur kan uppstå från skillnader i levnadsmönster likväl som genetiskt drivna mekanismer för hjärnans utveckling och kan ha följdeffekter på andra delar.
Eftersom etniska skillnader i intelligens speglar mönster i så många andra aspekter, finns ingen täckande generalisering för olika grupper som är ändamålsenlig. På samma sätt som för könsskillnader är skillnaderna inom gruppen mycket större än skillnaden i medeltalet mellan grupperna.
Mensa
I ett område där så många problem är olösta och så många frågor obesvarade kräver vidare undersökningar självbehärskning, reflektion och en hel del mer forskning. Frågorna som kvarstår är socialt så väl som vetenskapligt viktiga. Det finns ingen anledning att se dem som olösliga, men att finna svaren kräver engagemang och omfattande vetenskapliga resurser.
Ett av Mensas syften är att identifiera och främja mänsklig intelligens så att den ska komma mänskligheten till godo. Mensa Sverige är ett forum för intellektuellt utbyte mellan medlemmarna genom lokala, nationella och internationella diskussioner, möten och föredrag.
Man kan med denna forskningsöversikt som bakgrund fråga sig varför IQ som urvalskriterie kan hålla för en förening som Mensa. Så trubbigt som måttet nu än är finns det inget alternativ som ger bättre precision utan att särskilt tillmötesgå någons värderingar på lämpligt intellekt, såsom omdöme, social kompetens eller vissa sakkunskaper och specifika färdigheter eller intressen. Mensa är en förening för alla, med bara ett visst undantag - IQ. Vi kan vara nöjda med det, så länge inget som är lämpligare för oss finns, eftersom vi är en social förening och ingen maktfaktor samt är uttalat opolitiska.
Medlemmarna utgörs däremot av en mångfald olika kompetenser och personligheter. Detta är ett bestående koncept genom decennier och det fascinerar oss till den milda grad att vi gärna fortsätter. Vi upplever också just nu en stadig tillväxt och vi kan bli ännu fler.
Ordförande för Mensa Sverige 2001-2007
