Om Mensa


En förening med anor

Mensa är en ideell internationell förening som bildades i England 1946. Föreningen lokaliserar intelligenta människor världen över och för dem samman genom tidningar, möten och korrespondens. Ordet Mensa är latin och betyder bord. Mensa är en ideell rundabordsförening som är politiskt och religiöst obunden.

Mensa International har idag mer än 120 000 medlemmar spridda i över 100 länder. Flest medlemmar finns i USA, Storbritannien och Tyskland.

Mensa i Sverige

Mensa Sverige har ca 6 000 medlemmar, som fått ett resultat som motsvarar de övre 2% av befolkningen när det gäller IQ. Det finns flera skalor för att mäta IQ, men alla har IQ 100 som genomsnitt för befolkningen. Skalan som används i Sverige heter WAIS/Wechsler och har minimigränsen 131 för medlemskap. Det finns länder som använder andra skalor och därför har de ett annat värde på det provresultat för IQ som krävs för att erbjuda medlemskap (två andra kända skalor är Stanford-Binet respektive Cattell).

I Sverige är den äldsta medlemmen är 83 och den yngsta medlemmen är 6 år.

Mensas stadgar är likadana i alla länder och har tre huvudsyften:

  • Identifiera och främja mänsklig intelligens så att denna kan komma
    mänskligheten till godo.
  • Uppmuntra forskning rörande intelligensens natur, karakteristika och
    användning.
  • Skapa intellektuellt och socialt stimulerande miljöer för sina medlemmar.

 

Mensa i världen

The Mensa Research Journal (MRJ) erbjuds till allmänheten. De vetenskapliga forskningsartiklar som presenteras väljs från ett brett underlag av forskningsjournaler. Varje nummer har ett specifikt tema. Som en kanal för Mensa Education & Research Foundation, vill MRJ också försöka utbilda läsarna i valda teman och ämnen. Redaktörer väljs från många yrken för att studera aktuella forskningsartiklar om intelligens och den mängd av krafter som påverkar intelligens negativt och positivt. Varje tema presenteras med ett högkvalitativt tryck i en tidskrift som kommer ut tre gånger per år.

The Mensa Research Journal har ett av de lägsta priserna på marknaden för en forskningsjournal. Den är publicerad i USA men en internationell inriktning är säkrad genom ett anslag från Mensa International Ltd. Utnämningar till Mensas Awards for Excellence tas upp i ett nummer varje år. Några teman från senaste tiden är ”Lead Weights on Intelligence”, ”Memory” och ”Alcohol and its intellectual impact”. MRJ tar emot bokrecentioner på böcker relaterade till intelligens, informerar om pedagogiska tilldragelser och har en evenemangskalender.

Man behöver inte vara medlem i Mensa för att prenumerera, det räcker att vara intresserad av den senaste informationen kring begåvning, intelligensmätning, förlust av intelligens, ökande eller minskande intelligens. Medlemmar i Mensa Sverige kan prenumerera på MRJ till subventionerat pris, gå till vår medlemsbutik för beställningsinformation.

”The Mensa Education & Research Foundation college scholarship program” är unikt på så sätt att beviljande av fonder baseras helt på essäer skrivna av de som ansöker. Det finns inget krav på Mensamedlemskap, man tar heller inte hänsyn till betyg, akademiskt program eller ekonomiska behov.

Mensamedlemmar eller grupper av medlemmar hittar olika vägar att bidra till samhällets utveckling genom ideella aktiviteter på deras ort. Exempel är individuell hjälp till analfabeter, insamling av böcker till skolbibliotek eller föredrag för skolpersonal. Många Mensagrupper erbjuder stipendier för särbegåvade. I Sverige arbetar vi mycket med information kring särbegåvade barn.

I USA utser Mensamedlemmar årets spel bland underhållningsspel (ej dataspel) från speltillverkare. De fem spel som får högsta betyg får sedan använda märket Mensa Select® på förpackningen.

Mensa Colloquium” är en träff för att skapa ett forum för ämnen av stort allmänt intresse. Där förs Mensamedlemmar och olika experter samman under en dag/helg för att utforska ämnet i fråga. Senaste åren har t.ex. haft ämnen som: energianvändning, politik, medicin, begåvade barn och medvetenhet. År 2013 sker Colloquium den 2 juli i Fort Worth, Texas, på temat ”Between science fiction and science”. Talare är bl.a. författaren David Brin.

Registrering till Colloquium är öppet för allmänheten.

Mensa grundades i Storbritannien 1946.

Tanken var först att starta en hjärntrust som skulle lösa världens problem. Men i praktiken har Mensa kommit att huvudsakligen bli en social förening. Idén spred sig snart från Storbritannien till bl a USA, där Mensa nu har ca 50 000 medlemmar. I hela världen finns över 110 000 medlemmar.

I Sverige började det 1964. Den amerikanske reklammannen och mensanen Jay Albrecht bodde och arbetade i Stockholm. Han startade upp föreningen bl a med hjälp av provocerande affischer. Snart fick han uppmärksamhet i tidningar och snart kom testningarna igång à 25 kronor. Det var som mest ett 40-tal medlemmar i Sverige - de flesta män under 30 års ålder. Mötena kunde ha teman som ölprovning, hjälp till U-länder, film, science fiction, kriminalpolitik, könsroller och fest med dans. Medlemstidningen hette IQ-kuriren och skrevs av Henrik Eriksson, sedermera lärare vid KTH i Stockholm. "Existerar intelligent liv på Jorden?" stod det på en förstasida.

1966 startades finska Mensa av bl a Robert von Bahr, en av de svenska medlemmarna. Robert startade senare skivbolaget Bis. Finska Mensa skulle småningom växa till den största Mensa-föreningen utanför den engelskspråkiga världen, med över 2100 medlemmar.

1968 flyttade Jay Albrecht tillbaka till USA och därefter gick tyvärr luften ur Mensa Sverige. Endast ett fåtal personer fortsatte att vara direkta medlemmar i internationella Mensa.1977-1980 försökte bl a Bengt Thorson, Per Carlson, Olle Fjordgren och Peter Wennerholm få igång verksamheten i Sverige. Det gick långsamt, så de 10-talet svenska mensanerna gick med i Mensa Norge som hade startats 1977.

Mensa Norge kom snart att heta Mensa Norge-Sverige och växte stadigt. 1986 var det 120 medlemmar varav hälften svenska.

Den svenska delen av föreningen blev allt mer tongivande och efter en medlemsomröstning 1986 bildades Mensa Sverige 1 januari 1987.Göran Pettersson valdes till föreningens ordförande.

Vi fick igång testning och värvning och kom snart över 100 medlemmar. Nyrekryteringen är ju livsviktig för en liten ideell förening. Föreningens tidskrift heter Legatus Mensae. Legatus är latin för budbärare och Mensa är ju föreningens namn som på latin betyder bord. Så lite skämtsamt kan man kalla vår tidskrift för "bordets budbärare".

På 1990-talet har Göran Pettersson varit ordförande, därefter Jola Sigmond, för att åter avlösas av Göran Pettersson. 1997 hade vi drygt 400 medlemmar. År 2000 hette vår ordförande Ola Kallemur och vi hade över 600 medlemmar.

2001 tog Erik Aludden över ordförandeskapet och år 2002 hade vi nära 800 medlemmar. Därefter och till och med våren 2011 var Björn Liljeqvist ordförande och vi hade en snabb medlemstillströmning. Från 1100 medlemmar år 2004, till 1800 år 2005, 2000 år 2007 och 3500 år 2011 – kvinnor och män i olika åldrar.

Avslutningsvis hade Mensa Sverige sin första kvinnliga ordförande maj 2011 - april 2013 - Jenny Åkerman.

Historik
Begreppet intelligens sträcker sig mer än 2000 år tillbaka i tiden. Det hela började faktiskt med Aristoteles, som indirekt gav upphov till ordet "Intelligens". Han talade om mentala egenskaper som minne, empati, förmågan att tänka, vilja, känsla för moral, kunskap, osv. Dessa mentala egenskaper delade Aristoteles upp i två huvudkategorier. De mer emotionellt orienterade egenskaperna kallade han för "Orectic". De kognitiva funktionerna kallade han för "Dianoetic", som vid en senare översättning till Latin blev "Intelligentia".Även om själva intelligensbegreppet myntades förhållandevis tidigt dröjde det däremot väldigt länge innan det blev aktuellt med någon form av intelligenstestning.

 

Det första intelligenstestet
Intelligenstestningen har sitt ursprung i Frankrikes skolsystem i början av 1900-talet. En psykolog vid namn Alfred Binet utvecklade tillsamman med Théodore Simon det första moderna intelligenstestet. Syftet med intelligenstestet var att fastställa vilken kognitiv mognadsfas individuella skolbarn befann sig i, för att på så sätt kunna anpassa deras skolgång för att matcha deras förmåga.

 

Begåvningsmodeller
I samma veva som det första intelligenstestet utvecklades började man även formulera teorier om begåvningsmodeller, som beskriver sambandet mellan olika kognitiva förmågor, däribland intelligens. Några av de mer kända tidiga begåvningsmodellerna är exempelvis Spearmans tvåfaktormodell, Thurstone's flerfaktormodell och Cattell-Horns modell med kristalliserad och flytande intelligens. Även om ingen av ovanstående modell är mainstream idag så har alla dessa begåvningsmodeller varit väldigt betydelsefulla i intelligensforskningen.

 

Utöver dessa finns även mer populistiska begåvningsmodeller, den mest kända är sannolikt Gardners teori om multipla intelligenser. Den här teorin har vunnit stor popularitet bland allmänheten, och framförallt inom småbarnspedagogiken. Men trots populariteten har modellen samlat på sig extremt mycket kritik från flera experter och forskare inom intelligensområdet. Många argumenterar att Gardner helt enkelt använder ordet intelligens för att beskriva egenskaper vi vanligtvis kallar talanger och förmågor, vilket gör att teorin blir ett spel med språket och inget annat. Ytterligare kritik följer av den totala frånvaron av forskningsresultat som styrker Gardners tes. Gardner har nämligen än så länge inte presenterat något empiriskt underlag som han baserar sin modell på.

 

Den hierarkiska begåvningsmodellen
Sedan 1980-talet har den så kallade Hierarkiska begåvningsmodellen kommit att bli den bäst ansedda modellen bland experter inom området. Det finns lite olika varianter på exakt hur modellen ska utformas, men alla är mycket snarlika. Skillnaderna beror till stor del på finlir i bakomliggande matematik (faktoranalys).

 

Den hierarkiska modellen kan kortfattat beskrivas som en pyramid vars topp upptas av den generella faktorn G, som står för generell intelligens. Underordnat G finns det ett antal gruppfaktorer som representerar mer generella kognitiva egenskaper. Det handlar bland annat om numerisk, spatial och verbal förmåga. Under dessa finns ytterligare, mer specifika, faktorer som motsvarar enstaka egenskaper som sifferminne, ordförståelse, etc.

 

När man inom psykometriska sammanhang talar om intelligenstester menar man tester som mäter G.

 

G-faktorn
Mycket förenklat kan man säga att G-faktorn representerar ett viktat medelvärde av en persons kognitiva förmåga. Från empiriska studier vet man att personer som är bra på en sak, exempelvis matematik, också är bra på andra kognitivt krävande saker, till exempel språk. Desamma gäller andra kognitiva egenskaper också, som arbetsminne, numerisk begåvning, spatial förmåga, etc. Det är G-faktorn som knyter samman alla dessa förmågor, vilket är anledningen till att G anses vara det mest fundamentala måttet på intelligens av de flesta experter inom området.

 

Dock är det viktigt att förstå att G-faktorn är en statistisk konstruktion som inte direkt går att ”se” i ett tests innehåll. Det hela kan beskrivas som analogt med temperatur. Man kan inte på något sätt ”se” vad temperatur är för något genom att betrakta en termometer, eller genom att granska temperaturskalan. Däremot kan fortfarande information om temperatur vara högst användbar i många sammanhang.

 

Att mäta G
Man kan säga att det idag finns två metoder för att mäta G. Båda metoderna kan framstå som väldigt olikartade rent innehållsmässigt, men i grund och botten mäter man faktiskt mer eller mindre exakt samma egenskap, men på olika sätt.

 

Man kan antingen använda sig av ett test som avser att enbart mäta G, utan nämnvärt stort inslag av andra faktorer. Såna tester brukar ofta vara så kallade matristester, vilket är den testtyp som Mensa Sverige använder i dagsläget.

 

Ett alternativ är att man använder sig av ett stort testbatteri med ett flertal väldigt olikartade deltester. Varje deltest i sig är inte en överdrivet bra indikation på G, men det viktade medelvärdet över deltesterna ger däremot en väldigt god uppskattning av G. Utöver ett mått på G får man med dessa tester även index i andra förmågor utöver generell intelligens, till exempel verbal förmåga, spatial förmåga, etc.

 

Oberoende av vilken metod man använder så får en och samma person i regel väldigt likartade resultat på båda sortens tester. Presterar man bra på det enda testet kommer man med största sannolikhet att prestera bra även på det andra testet.

 

Det finns för och nackdelar med båda sortens tester. Tester som enbart mäter G kan i regel administreras i grupp, på relativt kort tid. Utöver det kan testning ske med personer från olika språkbakgrund utan att det har någon inverkan på testresultatet. Tester som mäter G och även ger index i andra förmågor brukar i regel vara mer tidskrävande, språkberoende, och måste administreras individuellt. Dock får man, utöver generell intelligens, även index i andra förmågor.

 

Varför olika sorters tester kan man fråga sig? I många fall räcker det faktiskt med att enbart mäta G. Men om man exempelvis vill anställa en arkitekt kan det även vara bra att i samband med rekryteringsprocessen fastställa vilka av de sökande som har en god spatial förmåga, eftersom det kan vara relevant för yrket. Vad man bör mäta beror alltså helt på sammanhanget.

 

Rekommenderad fortsatt läsning
Bra start för en djupare förståelse av intelligenstestning är "The g factor: the science of mental ability", skriven av Arthur Jensen. Boken ger en mycket bra inblick i intelligenstestningsområdet, och innehåller även väldigt många bra referenser till intelligensforskning.

 

Doktorsavhandlingen "Cognitive abilities - aspects of structure, process, and measurement", skriven av Berit Carlstedt. Avhandligen är i huvudsak en utvärdering av de inskrivningsprov svenska försvarets har använt genom åren. Men den första delen av avhandlingen ger en rätt god inblick i intelligenstestningens historia, både internationellt och i Sverige.

 

Vad beträffar resultat på intelligenstester i relation till utfall i verkliga livet, samt inverkan av genetiskt arv och miljö på intelligensen, tillhandahåller Linda Gottfredson massor av information på hennes webbsida "http://www.udel.edu/educ/gottfredson/". Ett par exempel på läsvärda texter är "Where and why g matters: Not a mystery" och "Logical fallacies used to dismiss the evidence on intelligence testing". Mycket av materialet som finns publicerat på webbsidan är ursprungligen skrivet för respekterade forskningstidskrifter och litteratur för psykologstuderande. Linda Gottfredson undervisar själv vid Delaware universitet.

 

En annan bra referens på samma områden är en rapport från the American Psychological Association (amerikanska psykologförbundet) som har titeln "Intelligence: Knowns and Unknowns". Rapportens syfte var att sätta klarhet i den mediakontrovers kring intelligensområdet som rådde i början av 1990-talet. Även Linda Gottfredson publicerade en liknande rapport vid namn "Mainstream Science on Intelligence".