Om Mensa


En förening med anor

Mensa är en ideell internationell förening som bildades i England 1946. Föreningen lokaliserar intelligenta människor världen över och för dem samman genom tidningar, möten och korrespondens. Ordet Mensa är latin och betyder bord. Mensa är en ideell rundabordsförening som är politiskt och religiöst obunden.

Mensa International har idag mer än 134 000 medlemmar spridda i över 100 länder. Flest medlemmar finns i USA, Storbritannien och Tyskland.

Mensa i Sverige

Mensa Sverige har ca 7 000 medlemmar, som fått ett resultat som motsvarar de övre 2 % av befolkningen när det gäller IQ. Det finns flera skalor för att mäta IQ, men alla har IQ 100 som genomsnitt för befolkningen. Skalan som används i Sverige heter WAIS/Wechsler och har minimigränsen 131 för medlemskap. Det finns länder som använder andra skalor och därför har de ett annat värde på det provresultat för IQ som krävs för att erbjuda medlemskap (två andra kända skalor är Stanford-Binet respektive Cattell).

I Sverige är den äldsta medlemmen är 83 och den yngsta medlemmen är 5 år.

Mensas stadgar är likadana i alla länder och har tre huvudsyften:

  • Identifiera och främja mänsklig intelligens så att denna kan komma
    mänskligheten till godo.
  • Uppmuntra forskning rörande intelligensens natur, karakteristika och
    användning.
  • Skapa intellektuellt och socialt stimulerande miljöer för sina medlemmar.

 

Mensa i världen

The Mensa Research Journal (MRJ) erbjuds till allmänheten. De vetenskapliga forskningsartiklar som presenteras väljs från ett brett underlag av forskningsjournaler. Varje nummer har ett specifikt tema. Som en kanal för Mensa Education & Research Foundation, vill MRJ också försöka utbilda läsarna i valda teman och ämnen. Redaktörer väljs från många yrken för att studera aktuella forskningsartiklar om intelligens och den mängd av krafter som påverkar intelligens negativt och positivt. Varje tema presenteras med ett högkvalitativt tryck i en tidskrift som kommer ut tre gånger per år.

The Mensa Research Journal har ett av de lägsta priserna på marknaden för en forskningsjournal. Den är publicerad i USA men en internationell inriktning är säkrad genom ett anslag från Mensa International Ltd. Utnämningar till Mensas Awards for Excellence tas upp i ett nummer varje år. Några teman från senaste tiden är ”Lead Weights on Intelligence”, ”Memory” och ”Alcohol and its intellectual impact”. MRJ tar emot bokrecentioner på böcker relaterade till intelligens, informerar om pedagogiska tilldragelser och har en evenemangskalender.

Man behöver inte vara medlem i Mensa för att prenumerera, det räcker att vara intresserad av den senaste informationen kring begåvning, intelligensmätning, förlust av intelligens, ökande eller minskande intelligens. Medlemmar i Mensa Sverige kan prenumerera på MRJ till subventionerat pris, gå till vår medlemsbutik för beställningsinformation.

”The Mensa Education & Research Foundation college scholarship program” är unikt på så sätt att beviljande av fonder baseras helt på essäer skrivna av de som ansöker. Det finns inget krav på Mensamedlemskap, man tar heller inte hänsyn till betyg, akademiskt program eller ekonomiska behov.

Mensamedlemmar eller grupper av medlemmar hittar olika vägar att bidra till samhällets utveckling genom ideella aktiviteter på deras ort. Exempel är individuell hjälp till analfabeter, insamling av böcker till skolbibliotek eller föredrag för skolpersonal. Många Mensagrupper erbjuder stipendier för särskilt begåvade. I Sverige arbetar vi mycket med information kring särskilt begåvade barn.

I USA utser Mensamedlemmar årets spel bland underhållningsspel (ej dataspel) från speltillverkare. De fem spel som får högsta betyg får sedan använda märket Mensa Select® på förpackningen.

Mensa Colloquium” är en träff för att skapa ett forum för ämnen av stort allmänt intresse. Där förs Mensamedlemmar och olika experter samman under en dag/helg för att utforska ämnet i fråga. Senaste åren har t.ex. haft ämnen som: energianvändning, politik, medicin, begåvade barn och medvetenhet.

2017 äger Colloquium rum den 5 juli i Hollywood, Florida, USA. Temat för sammankomsten är "The health care of catastrophes: innovation driven by disaster." 

Registrering till Colloquium är öppet för allmänheten.

Kort om Mensas historia

Grundande - 1946 i England

Idén till Mensa skall ha uppkommit när två män kom att prata med varandra under en tågresa. Det var Roland Berrill, jurist med ursprung i Australien men bosatt i Storbritannien, och Lancelot Lionel Ware, engelsk biokemist och jurist, som hade hamnat i samma tågkupé. Ibland nämns även en tredje person som inspirationskälla, den likaledes brittiske psykologen sir Cyril Burt, som i en radioföreläsning hade talat om möjligheten att skapa en förening för intelligenta människor.

Det blev Roland Berrill som registrerade föreningen Mensa, i Oxford 1:a oktober 1946. Tanken var att där samla intelligenta människor oavsett bakgrund. Berrills ursprungliga idé var att dessa skulle utgöra en sorts hjärntrust, en grupp som regeringen skulle kunna vända sig till för att få råd, men kanske främst ett underlag för att undersöka om de högbegåvades åsikter skilde sig från allmänhetens. Berrill själv trodde att ungefär 600 medlemmar skulle vara nog för att ge ett gott statistiskt underlag, och det var också den storleken han siktade mot när föreningens grundades.

Internationell utveckling

Efter några år av tämligen diskret tillvaro, räknade föreningen Mensa ändå runt 100 medlemmar när Victor Serebriakoff gick med 1949. Ett par år blev Serebriakoff övertalad att kliva in på posten som föreningens sekreterare. Under de kommande åren kom han att utvidga testverksamheten och locka en stadig tillströmning av medlemmar. Victor Serebriakoff skulle fortsätta verka på olika förtroendeposter inom Mensa fram till sin död 2000. Det var under hans ledning som mycket av det som fortfarande är grundläggande inom Mensa lades fast, såsom föreningens tre ändamål: att identifiera och främja mänsklig intelligens, att uppmuntra forskning rörande intelligens, samt att skapa intellektuellt och socialt stimulerande miljöer för sina medlemmar.

Den mest grundläggande principen av alla, att den enda kvalifikationen för medlemskap är hög IQ, fanns dock med redan från grundandet. Att Mensa är politiskt och religiöst obundet, och öppet för alla med tillräckligt hög IQ oavsett samhällsklass, hudfärg, kön, läggning etc, är den grund som föreningen vilat på från första början.

Från att ha varit en brittisk, i första hand engelsk, förening, kom Mensa att spridas över världen. Från enstaka medlemmar även utanför Storbritannien gick Mensa under 1950- och 1960-talet till att vara en sant internationell organisation. Efter ett antal år av diskussioner om lämplig struktur, lades grunden till det som än idag är Mensa uppbyggnad, med nationella föreningar som samlas under ett gemensamt paraply i form av Mensa International.

Mensa i Sverige - första gruppen 1964

Mensa kom till Sverige 1964, med den amerikanske reklammannen och mensanen Jay Albrecht som då bodde och arbetade i Stockholm. Han startade en lokal del av föreningen här. Som yrkesman visste han hur han kunde få uppmärksamhet, en del tidningar skrev om Mensa, och snart kom testningarna igång. Under denna tidiga fas blev det som mest ett 40-tal medlemmar i Sverige.

1968 flyttade Jay Albrecht tillbaka till USA, och det visade sig att den lilla gruppen mensamedlemmar inte riktigt lyckades hålla igång verksamheten utan honom. Jay är för övrigt aktiv mensan än idag (2017) och Mensa Sveriges enda hedersmedlem, förutom att han har ett vanligt medlemskap i American Mensa.

Ett fåtal personer fortsatte förstås vara direktmedlemmar i Mensa International utan att ha någon organisation i Sverige, men väldigt lite hände lokalt fram till mitten av sjuttiotalet. Så småningom anslöt sig de svenska mensanerna till Mensa Norge, som hade startats 1977. Därmed uppstod Mensa Norge-Sverige.

Mensa i Sverige - dagens förening bildad 1987

Den svenska delen av den från början huvudsakligen norska föreningen kom så småningom att växa allt mer inom den gemensamma organisationen. Efter en medlemsomröstning bildades så Mensa Sverige 1 januari 1987, med en unionsupplösning i bästa sämja. Den förste ordförande som valdes för den svenska föreningen var Göran Pettersson. Med fortsatt testning och värvning kom man snart över 100 medlemmar, vilket då betraktades som en avsevärd milstolpe.

Föreningen växte sakta, till att under första hälften av 1990-talet nå upp mot 300 medlemmar. 1995 fick Mensa Sverige egen närvaro på Internet, och övergången från affischering på anslagstavlor till att locka besökare på nätet bidrog till att tillväxten började öka. Det gjorde även en del uppmärksamhet i media under 1990-talet. Under den perioden gick Mensa från att vara i princip helt okänt i Sverige till att vara en förening som ganska många hade hört talas om.

Tillströmningen av nya medlemmar skulle fortsätta, vilket också ställde nya krav på organisationen. Den har gradvis vidgats, men bygger fortfarande på principen att så gott som allt arbete inom föreningen utförs helt ideellt. Hanteringen av själva medlemsadministrationen köps dock in från ett externt företag.

Mensa Sveriges stadgar byggde ursprungligen på de prototypstadagar som då gällde som grund för nationella mensaföreningar. Även det blev med tiden föråldrat, och 2001-2002 arbetades nya stadgar fram – i princip de stadgar som gäller än idag, om än med ett antal justeringar sedan dess.

Föreningen hade runt 800 medlemmar 2002, runt 2000 medlemmar 2007, och har i skrivande stund (2017) över 6 000 medlemmar. Mensa Sverige är också den nationella Mensa som har högst medlemstal i förhållande till landets folkmängd.

 

Historik
Begreppet intelligens sträcker sig mer än 2000 år tillbaka i tiden. Det hela började faktiskt med Aristoteles, som indirekt gav upphov till ordet "Intelligens". Han talade om mentala egenskaper som minne, empati, förmågan att tänka, vilja, känsla för moral, kunskap, osv. Dessa mentala egenskaper delade Aristoteles upp i två huvudkategorier. De mer emotionellt orienterade egenskaperna kallade han för "Orectic". De kognitiva funktionerna kallade han för "Dianoetic", som vid en senare översättning till Latin blev "Intelligentia".Även om själva intelligensbegreppet myntades förhållandevis tidigt dröjde det däremot väldigt länge innan det blev aktuellt med någon form av intelligenstestning.

 

Det första intelligenstestet
Intelligenstestningen har sitt ursprung i Frankrikes skolsystem i början av 1900-talet. En psykolog vid namn Alfred Binet utvecklade tillsamman med Théodore Simon det första moderna intelligenstestet. Syftet med intelligenstestet var att fastställa vilken kognitiv mognadsfas individuella skolbarn befann sig i, för att på så sätt kunna anpassa deras skolgång för att matcha deras förmåga.

 

Begåvningsmodeller
I samma veva som det första intelligenstestet utvecklades började man även formulera teorier om begåvningsmodeller, som beskriver sambandet mellan olika kognitiva förmågor, däribland intelligens. Några av de mer kända tidiga begåvningsmodellerna är exempelvis Spearmans tvåfaktormodell, Thurstone's flerfaktormodell och Cattell-Horns modell med kristalliserad och flytande intelligens. Även om ingen av ovanstående modell är mainstream idag så har alla dessa begåvningsmodeller varit väldigt betydelsefulla i intelligensforskningen.

 

Utöver dessa finns även mer populistiska begåvningsmodeller, den mest kända är sannolikt Gardners teori om multipla intelligenser. Den här teorin har vunnit stor popularitet bland allmänheten, och framförallt inom småbarnspedagogiken. Men trots populariteten har modellen samlat på sig extremt mycket kritik från flera experter och forskare inom intelligensområdet. Många argumenterar att Gardner helt enkelt använder ordet intelligens för att beskriva egenskaper vi vanligtvis kallar talanger och förmågor, vilket gör att teorin blir ett spel med språket och inget annat. Ytterligare kritik följer av den totala frånvaron av forskningsresultat som styrker Gardners tes. Gardner har nämligen än så länge inte presenterat något empiriskt underlag som han baserar sin modell på.

 

Den hierarkiska begåvningsmodellen
Sedan 1980-talet har den så kallade Hierarkiska begåvningsmodellen kommit att bli den bäst ansedda modellen bland experter inom området. Det finns lite olika varianter på exakt hur modellen ska utformas, men alla är mycket snarlika. Skillnaderna beror till stor del på finlir i bakomliggande matematik (faktoranalys).

 

Den hierarkiska modellen kan kortfattat beskrivas som en pyramid vars topp upptas av den generella faktorn G, som står för generell intelligens. Underordnat G finns det ett antal gruppfaktorer som representerar mer generella kognitiva egenskaper. Det handlar bland annat om numerisk, spatial och verbal förmåga. Under dessa finns ytterligare, mer specifika, faktorer som motsvarar enstaka egenskaper som sifferminne, ordförståelse, etc.

 

När man inom psykometriska sammanhang talar om intelligenstester menar man tester som mäter G.

 

G-faktorn
Mycket förenklat kan man säga att G-faktorn representerar ett viktat medelvärde av en persons kognitiva förmåga. Från empiriska studier vet man att personer som är bra på en sak, exempelvis matematik, också är bra på andra kognitivt krävande saker, till exempel språk. Desamma gäller andra kognitiva egenskaper också, som arbetsminne, numerisk begåvning, spatial förmåga, etc. Det är G-faktorn som knyter samman alla dessa förmågor, vilket är anledningen till att G anses vara det mest fundamentala måttet på intelligens av de flesta experter inom området.

 

Dock är det viktigt att förstå att G-faktorn är en statistisk konstruktion som inte direkt går att ”se” i ett tests innehåll. Det hela kan beskrivas som analogt med temperatur. Man kan inte på något sätt ”se” vad temperatur är för något genom att betrakta en termometer, eller genom att granska temperaturskalan. Däremot kan fortfarande information om temperatur vara högst användbar i många sammanhang.

 

Att mäta G
Man kan säga att det idag finns två metoder för att mäta G. Båda metoderna kan framstå som väldigt olikartade rent innehållsmässigt, men i grund och botten mäter man faktiskt mer eller mindre exakt samma egenskap, men på olika sätt.

 

Man kan antingen använda sig av ett test som avser att enbart mäta G, utan nämnvärt stort inslag av andra faktorer. Såna tester brukar ofta vara så kallade matristester, vilket är den testtyp som Mensa Sverige använder i dagsläget.

 

Ett alternativ är att man använder sig av ett stort testbatteri med ett flertal väldigt olikartade deltester. Varje deltest i sig är inte en överdrivet bra indikation på G, men det viktade medelvärdet över deltesterna ger däremot en väldigt god uppskattning av G. Utöver ett mått på G får man med dessa tester även index i andra förmågor utöver generell intelligens, till exempel verbal förmåga, spatial förmåga, etc.

 

Oberoende av vilken metod man använder så får en och samma person i regel väldigt likartade resultat på båda sortens tester. Presterar man bra på det enda testet kommer man med största sannolikhet att prestera bra även på det andra testet.

 

Det finns för och nackdelar med båda sortens tester. Tester som enbart mäter G kan i regel administreras i grupp, på relativt kort tid. Utöver det kan testning ske med personer från olika språkbakgrund utan att det har någon inverkan på testresultatet. Tester som mäter G och även ger index i andra förmågor brukar i regel vara mer tidskrävande, språkberoende, och måste administreras individuellt. Dock får man, utöver generell intelligens, även index i andra förmågor.

 

Varför olika sorters tester kan man fråga sig? I många fall räcker det faktiskt med att enbart mäta G. Men om man exempelvis vill anställa en arkitekt kan det även vara bra att i samband med rekryteringsprocessen fastställa vilka av de sökande som har en god spatial förmåga, eftersom det kan vara relevant för yrket. Vad man bör mäta beror alltså helt på sammanhanget.

 

Rekommenderad fortsatt läsning
Bra start för en djupare förståelse av intelligenstestning är "The g factor: the science of mental ability", skriven av Arthur Jensen. Boken ger en mycket bra inblick i intelligenstestningsområdet, och innehåller även väldigt många bra referenser till intelligensforskning.

 

Doktorsavhandlingen "Cognitive abilities - aspects of structure, process, and measurement", skriven av Berit Carlstedt. Avhandligen är i huvudsak en utvärdering av de inskrivningsprov svenska försvarets har använt genom åren. Men den första delen av avhandlingen ger en rätt god inblick i intelligenstestningens historia, både internationellt och i Sverige.

 

Vad beträffar resultat på intelligenstester i relation till utfall i verkliga livet, samt inverkan av genetiskt arv och miljö på intelligensen, tillhandahåller Linda Gottfredson massor av information på hennes webbsida "http://www.udel.edu/educ/gottfredson/". Ett par exempel på läsvärda texter är "Where and why g matters: Not a mystery" och "Logical fallacies used to dismiss the evidence on intelligence testing". Mycket av materialet som finns publicerat på webbsidan är ursprungligen skrivet för respekterade forskningstidskrifter och litteratur för psykologstuderande. Linda Gottfredson undervisar själv vid Delaware universitet.

 

En annan bra referens på samma områden är en rapport från the American Psychological Association (amerikanska psykologförbundet) som har titeln "Intelligence: Knowns and Unknowns". Rapportens syfte var att sätta klarhet i den mediakontrovers kring intelligensområdet som rådde i början av 1990-talet. Även Linda Gottfredson publicerade en liknande rapport vid namn "Mainstream Science on Intelligence".